Jag har inte varit på keppijumppa på två veckor. Mitt liv är förstört.

Oraklet tipsade mig om hur man skriver one-liners. Kan inte låta bli att lyda.

Hej

Jag är väldigt dålig på att göra reklam för mig själv, men. Rösta här om du gillar min blogg! Jag är ganska överrumplad, lite panikslagen och mycket glad. (Shit, det här låter ju som värsta Oscar-talet ...)

Måste piffa upp det hela med gammal header, gjord av den anonyma konstnären Skipper, men i ny färg. Lite som solen eller något skitigt vetefält. Eller öl. Kanske whiskey. Nej, nej, nej nu blev det fel association.

 Jag menar förstås banarer, honung, havtornspulver och trendiga kläder från Monki.

Människan är god (innerst inne)

Lovisa. Ett veckoslut här ger krafter för ett helt år.

När allhelgonadimman låg som tätast promenerade vi till Kino Marilyn för att se nya Bond. När vi skulle betala för våra biljetter, två minuter innan filmen började, med en trettio personers kö bakom oss, då sa hon som sålde biljetter att tyvärr, vi tar inte kort här. Vi började nervöst gräva efter slantar i våra fickor, och förberedde oss på att gå hem och känna oss besegrade av den riktiga världen.

Men då sa biljettförsäljaren "men ni kan förstås betala efter filmen, bankomaten finns bakom knuten", som om vi var lite dumma i huvudet som inte genast förstått det. Vi log generat, tackade, fick våra röda små biljetter och gick in i biosalongen utan att någon ens kollade att vi betalat.

Det kändes fantastiskt. Som här i Lovisa borde världen, mänskligheten, allt fungera, alltid. Människa mot människa. Tillit. Chokladpraliner över allt. Märkeskläder för några euro. Ändlös kärlek. Ingen krabbis, ingen morkkis. Damtidningar i högar ända upp till himlen. Rödvinsfontän. Längtan och lugn i samma rum.

la fotola foto (1)

Illusionen

Min pappas hönsgryta är legendarisk. Den vilda smaken präglar min barndom. Hönan får puttra i timmar i en gjutjärnsgryta, köttet blir så mört att det faller av benen. Härski men sant. Jag trodde länge att receptet var enastående komplicerat och superhemligt. Det skulle typ gå i arv och folk skulle sticka kniven i varandra for att få tag på det. Jag tänker mig in i ett borgerligt 1800-talshem här, vet inte varför.

En dag frågade jag min pappa hur han gör. Det visade sig att receptet är en stor lögn, en legendarisk sådan.

Marinerade hönslår
En HEL vitlök (i bitar)
Några torkade enbär (fejkarom av vilt)
1 dl vatten

Och sa gick det för den gyllene barndomen. Alla dessa högtidliga söndagar har jag ätit marinerad kyckling. Men min vitlöksimmunitet har äntligen fått en förklaring.

Mvh.

Party Animal

Powerpop och identitetskris

Det går inte så bra för min karriär som musiknörd. Det enda jag får kicksin av nu för tiden är Adam Lambert.

(Om vi ska bli riktigt privata kan jag berätta att Pink, Spice Girls och Enrique Iglesias också finns på min jumppalista. Men den har också ett sjukt hc underground-inslag i form av Coffee and Tv av Blur.)

Och i det här sammanhanget kan jag nämna att jag förr lyssnade på band som ungefär inte hade ett namn. Inte för att de var så himla bra varje gång, kanske mer  för att de var annorlunda. Kanske för att jag ville vara annorlunda. Usch nu blev det deep. Men screw that shit, tadaa:


Detta måste vara antingen Mattis eller Keppijumppas fel.

Glory days

Jag sitter ensam på En bar som heter Glory Days i Borgå och väntar på bussen. Alla är lyckliga. Mellanölen kan ha bidragit till den hjärtliga andan. Medelåldern är 40 här. Någon sjunger karaoke, låten är Popedas Sukset. Falskt och blygt. Nu framför Harri en låt av Mamba med enormt patos. Harri är helt klart en blivande talentti. Men sedan drar någon en så plågsam version av Hetki lyö att karaokevärden snabbt tar över. / Ingen närmar sig mig, min kroniska kunde-inte-bry-mig-mindre -look har sina fördelar. Jag har aldrig sjungit karaoke. Nu skulle jag ha min chans att ta igen för alla dessa förlorade stunder i rampljuset. Men nu går bussen, va synd. Hej då, glory days.

Party Animal

Världens roligaste halloween-fest coming up, gröna gelégrodor, zombies all around! Som om det inte skulle räcka drar Wino 4ever sitt första dj-set i kväll! Detta går bara inte att missa. Vodka och kärlek och evighet inristat i mintgröna dansgolv.

Vad jag ska göra i kväll? Recensera en heavykeikka i Borgå. På natten. Sedan ska jag bevaka kommunalvalet i några dagar. De kallar mig sexy party animal.

Bokmys

I stället för att klaga på obehagliga trender och kvällspressen kan jag berätta att jag har besökt bokmässan. Det var trevligt och ovanligt luftigt. Det konstiga är att jag inte stötte på en enda bekant. Närmast mirakulöst, bokmässan borde väl vara årets sociala höjdpunkt? Man borde ju liksom sicksacka panikartat mellan alla vänner och ovänner och bli helt matt av all small talk och alla pinsamma tystnader.

Jag hittade min räddning i Husis-tältet. Investerade dessutom i lite finlandssvensk kultur. Ser fram emot att läsa. (Inte Husis, den är läst och chillar på bilden för skojs skull.)

Tyvärr måste en miljon reportageböcker avverkas först. Det är kul, visst, men tiden kunde stretcha ut sig lite för min skull, bara i dag. Snälla? (Jag får säga att jag har bråttom utan att det klassas som skryt, det händer en gång om året.)

EDIT: Luspank men sätter ändå en massa pengar på böcker, öh? Min egen lilla berättelse om pengar och ångest kommer snart.

la foto

Haj

Typiskt att när man försöker dricka kaffe och uppdatera sig om vad som händer här i världen helt i lugn och ro så spökar den där rödgula boxen med texten HAI PUTOSI TAIVAALTA GOLFKENTÄLLE ständigt i högra ögonvrån. Jag tror IS.fi påverkar min världsbild. Negativt eller positivt? Svår fråga.

Hatobjekt

Jag vet, det är självdestruktivt att följa med Lookbook. Vet inte varför jag gör det. Borde väl sluta röka också. Men måste bara säga en sak:

Jag förstår inte. Bara fattar inte.

Varför?



Kanske jag bara är avundsjuk innetst inne. Nej. De är bara sjukt fula. Förlåt, Candy, 17 year old unicorn from The past.

Mvh. E, too old and going to die alone rice cake hero from The Bed

Döden och Sp4

Det känns lite ansträngt att tentera Sp4 i det här skedet av sitt liv. Jag vill dricka öl på en takterrass i Spanien.

Se vad jag hittade

la foto-1

Jag försöker se ut som sporty spice, men har bara Hanson på väggarna. Osolidariskt. För övrigt hoppas jag verkligen att knipsu–looken inte gör comeback.

EDIT: Existerade knipsu–looken överhuvudtaget utanför Kottby Ls?

Roliga saker att göra när en deadline närmar sig

– Städa. Klassikern.
– Baka bulla. Äta tre stycken.
– Få ett akut behov att skaffa nya blomkrukor, springa omkring i Etola och se suspekt ut.
– Gå till apoteket och köpa onödiga kosttillskott som stöder hjärnfunktionen och lindrar stress.
– Återupptäcka sin bortglömda favorithobby: att damma mattor.
– Pedikyr, manikyr och andra skönhetsprocedurer som det bara inte går att leva utan.
– Läsa Kissies blogginlägg från de tre senaste åren och känna sig som en alien.
– Märka att man faktiskt aldrig har lyssnat på alla skivor av Einstûrzende Neubauten i ett sträck. Åtgärda saken.
– Googla "most horrible diseases ever", "most disgusting insect" och "celebrities with drug problems."
– Göra upp en budjet för resten av året.
– Blogga.
– Och dagens favorit: färgkoda bokhyllan. (Det tar en evighet, blir aldrig så snyggt som man vill. Speciellt Harry Potter–böckerna passar inte in någonstans.)

la foto

Varje gång ...

... jag ser namnet Mo Yan läser jag Yo Man. Frustrerande.

EDIT: har en sång på hjärnan flera dagar i sträck, skrev den med Hedda och Malin i lågstadiet. Den lyder så här: "Hey yo man, hey yo man, hey yo yo yo yo / Hey yo man, hey yo man, hey yo yo yo yo yo yo yo". Med tillhörande handrörelser.