Jobbigheter

1. "Klockrent"

2. Detta språk: Sedan mötte jag upp min gulligaste person samt ett gäng andra asbraiga typer. Vi drack lite prosecco och åt ångfriterade misosvampar och annat bra. Jag åt prick så himla mycket jag orkade pga gott.  En så himla finfin kväll alltså.

(Älskar till exempel Sandra Beijer på mitt eget lilla sätt, men ... varför?)

3. PMS

4. "Just read that scientists have found a solution to your bad orientation skills. It's a woman thing."

Bubblare: att min näsa fjällar skitmycket samtidigt som resten av ansiktet ser ut som om jag nyss stigit upp ur ett rosenrött oljebad.

 

the lower the buildings the higher the moral

London, the city of Twats och Wankers är inte längre obekant för mig. Nyligen hemkommen från två fabulösa, magkrampiga och gymnasiestilsgänghängiga dagar kan jag säga att en ny plats finns på min inre karta och jag vill ha mer.

Bilarna körde åt fel håll och eluttagen såg fel ut. Engelsmännen går sin egen väg. Detta inlägg består enbart av text pga svårigheter att hitta adapter. Däremot hittade jag korv, bacon, hamburgare, äggröra, apple pie och allt det där som trots allt inte påminde om Jamie Oliver, snarare friterad snickers i majonnäsdipp.

Gick en sväng till Topshop, blev överväldigad av alla möjligheter. Jag kunde bli en paljettbeklädd pastelldrottning, en smakfull kvinna med skräddarsydd look, en punkhipster som lever bara under musikvideons regnbågsfilter. Jag lämnade affären utan att köpa någonting alls.

På vägen till London gick jag vilse hundra gånger i sicksack över hela flata London och fällde några pms-tårar, på vägen hem gick allt som på rullskridskor från '99.

Från ett grinigt, borttappat barn som helst av allt hade fallit i mammas armar till en sorts insikt om att hem är en subjektiv känsla. 

 

Bästa just nu

Jennifer Lawrence. I morgon ska vi gå på bio för första gången i Berlin. Vi har bokat en "love seat" vilket jag antar är två hopfogade säten (... hoppas inte något skumt dejtingkoncept?) Ser mest fram emot Hollywoods räddare JLaw.

Det är alltså inte henne jag ska på bio med, ska bara se hennes film i fall någon undrade.

Gröna smoothies. Köpte just en säck grönkål som är lika stor som min tyska kudde. Sweet nackspärr. You sell out kale better fix it.

Glühwein-säsongen inledd! Mycket godare än finsk glögg. Klapp på axeln, Deutschland.

Att trotsa sin scenskräck. Häromdagen reste jag till Lübeck för att hålla ett tal, businesskvinna som jag är med chai latten monterad i handen. Smalltalkade lite på tyska sådär i förbifarten. Till och med Muminmamma mumlade något obegripligt på tyska:

Står på en liten platå som vanligt. Foto: Thorsten Wulff.

Snart är det vår!

Elsas hälsa

Stressiga tider och mörkret tätnar runt skrangliga lilla mig. Vad göra? Baka hälsobröd förstås. 

Har äntligen överkommit min nyfunna girighet och köpt alla hälsohipstrars (böjs det så?) favoritfrö: chia. Har ärligt talat funderat mycket på mat och så eftersom mitt blodsocker jävlas med mig och jag är att vandrande hormonkaos. 

Här kommer räddningen i form av ett *tittidii* recept:

4 dl speltmjöl / 2 dl havregryn / 1 dl chiafrön eller linfrön / lite loppfröskal / bakpulver / en miljon mandlar / ett okänt mått solrosfrön 

*Blandablandablanda*

Smäll i lite honung, ett rivet äpple, en nypa salt, en halvliters burk naturell yoghurt etc. Ugnen 200 grader tills det är klart.

Inget för vetebullens vän, men sjukt mättande och nyttigt. EDIT: och gott. Tro mig, du får varken nagelsvamp, depression eller social angst om du äter fem sånähär varje dag. Lycka till.

 

Berlin vs. Helsingfors i praktiken

Del två: Helsingfors

+ Trygghet. Efter några månader av "fuck you livin' the life håhåå" börjar hemlängtan krypa på. Jag vill shoppa smink i Sokos, tala finska med min läkare, köpa Oltermanni i Valintatalo och gå ensam längs korridorerna i Soc & Kom. Allt är så stort och främmande här.

+ "Karriär". Hatar ordet, fenomenet, men. Skulle så gärna stanna här i det lite trevligare landet, men eftersom min ambition i livet (uschurksorry) är att skriva och svenska är mitt språk känns det lite udda att vara utomlands efter dessa elva månader om det inte finns någon som helst möjlighet till ett jobb som inte inkluderar städning. Andas, tänk på det om ett halvår.

EDIT: varför tänker jag ens på det här nu? Har ju en kand att skriva och en statistikkurs att genomlida i Hfrs efter mitt praktikår. Woop!

+ Rätt ska va rätt!!! Nordeak kundtjänst. *Orgasm*. Annat är det i auktoriteternas Tyskland. Häromdagen började jag nästan gråta för kundtjänsten på DB var så arg på mig för att deras post inte kommit fram trots att jag tejpat mitt namn svintydligt på postboxen. De är alltid skitförbannade, icke-hjälpsamma och beskyllande, får en att känna sig som en nolla om man inte svarar blixtsnabbt, sakligt och rätt på alla deras frågesportsfrågor i snillekategorin.  Men om du gjort allt rätt är du ändå en förlorare. Bara att svälja gråten och buga för härskaren.

Bubblare: dynorna, diskborstarna, osthyvlarna, värmeisoleringen, toaletterna.

–  Regler. Yttre kontroll. Let's förbjuda allt som är kiva och innovativt och människonära så att vi kan ha det rent och tyst och trist!

– Prestationsångest. I Helsingfors har jag ofta känslan av att man måste göra en himla show av sig själv och vara "nån" och bäst på det man gör och bygga en ogenomtränglig fasad och om den spricker så dör man. Kanske det bara är jag, men det är lättare här. Man kan gå i verrare på gatan.

– Kommer inte på något. Helsingfors <3<3<3

Bubblare: priserna. Egentligen först på listan, men vem orkar hålla brandtal om det som alla vet.

Berlin vs. Helsingfors i praktiken

Del ett: Berlin

+ Frihet. Om jag skulle vara en person som sjunger för mig själv på gatan skulle jag definitivt göra det här. Yttre kontroll finns knappt, självmedvetenheten minskar ... eller åt vilket håll det nu sen går. Behöver knappast nämna att en grön curry och ett glas vin 7,20 bitte.

+ Anonymitet. Som ett barn av ankdammen njuter jag av att kunna sticka ut min näsa genom dörren utan att träffa min chef, mitt ex, min gamla lärare.

+ Diversitetet. Här finns alla möjliga typer. Enligt mina iakttagelser får man vara som man vill och som man är här. (Förutom på Alexanderplatz kl. 8.30, läs vidare för info.)

Bubblare: vädret. Nu regnar det här också, men vi hade värmebölja förra veckan och jag är inte lika rädd för vintern eftersom den varar i fyra månader i stället för sju.

− Tillrättavisningar. Detta är ingen cykelväg! ryter de. Men lilla flicka vad har du på dig undrar de, gå inte så långsamt kommenderar de. Min privata integritet är nu för tiden en balja som tyska näsor gillar att bada i tills tårna som tillhör dem blir skrynkliga.

− Brist på regler. Här kan husbolaget bryta upp din dörr pga misstänkt vattenskada, byta låset och lämna dig hemlös för natten, kein problem. Finns verkligen ingen garanti på att du blir bemött med tekopp, filt och förståelse om du råkar illa ut.

− Lösryckthet. Jag saknar min mamma. Jag saknar mina minnen och mina vänner och min lähi-Alepa. Och att bli förstådd utan att måsta skärpa mig så skitmycket hela tiden.

Bubblare: avstånden. Vardagsmotion i all ära, men det tar minst 45 minuter att ta sig vart som helst i Berlin. Saknar att ta spåran mellan Stocka och glaspalatset för det är så övermäktigt långt att gå.

Chicken Juice

Ett exempel på att vissa bara inte vill fatta. I fri översättning från tyska.

Jag: hej, kan jag få en kycklingsallad tack.

Hon: VA???

Jag: kycklingsallad. *pekar på kycklingsalladen i vitrinen*

Hon: KYCKLINGSAFT?

Jag: öhm, nej. Sallad. Kycklingsallad.

Hon: va? Kycklingsaft?

Jag: SALLAD!!! *Rösten spricker, accenten grötar sig.*

Hon: sallad? Åh, du skulle ha sagt genast. *Överräcker nonchalant salladen*

Jag: och så en kaffe med mjölk, tack.

*Promenerar till jobbet lyckligt ovetande om att min pappmugg innehåller kakao i stället för kaffe*.

 

 

Ratatas höstlista

Beskriv din höst i tre ord.

Utmanande. Omtumlande. Tanninrik.

Vad är det bästa/sämsta med hösten?

Bäst är att få myspysa och rysa och börja om och koka kaktus-whateverte och soffhörnet och allt det där utan ett uns av skuldkänsla. Sämsta att jag aldrig gör just det.

Nej nu ljuger jag.

Bäst är min nyinrättade mys-office mellan spisen och duschskåpet i köket. Sitter alltid här. Har vuxit upp tillsammans kring köksbordet, och har kännt mig vilsen i allt detta spanska soffhäng under de senaste åren.

Hur höstmyser du?

Går jag på promenad vid ån och tusen löv klibbar under klacken och jag får andnöd av att allt förändras och blir en lipande hög på någon bänk och allt börjar om. Satans jävla kretslopp.

(Eller så ligger jag i soffan med Pablito och kollar på tv-serier. Händer väl någon enstaka gång.)

Dina 3 bästa hösttips - alla kategorier?

1. Baka hälsobröd och känn att du är en God människa.

2. Ät brödet och gråt för att du inser att det inte gör dig till en God människa.

3. Gå på promenad eller ett glas vin med en vän.

Alternativt: 1. Meditationsapp. 2. Grön smoothie 3. Varmvattenflaska. Så här ser min ut:

Hur ser din höstoutfit ut?

Rostbrunt och senapsgult ska det vara.

Nånej, skämta ba. Njut av min första (och sista, hoppas) outfitbild ever. Notera vindmaskinen i bakgrunden och den vita kajalpennan i ögonvrån!

Har jobbstarten fört med sig några insikter?

Ganska många. Ni kan läsa om dem i min nästa roman.

Vad har du på TO-DO listan just nu?

Sluta klaga på mig själv.

Några tips på hur man botar höstdeppigheten?

Om du är odisciplinerad: spring så att du svettas sådär passligt. (Känn efter, vännen!). Om du är disciplinerad: ta det lugnt.

Tillhör själv den första kategorin men lever enligt den andra.

Bästa musiken för regniga dagar?

Låt mig tänka. Hmm ...  ööö ... hmmöö ... Nick Cave?

Vilka serier rekommenderar du att följa? Eller kanske någon sevärd film?

Orange is the New Black!!! Breaking Bad, Bored to Death, Girls.

Vilka bloggar frossar du i för tillfället?

Nå frossa är väl lite att ta i. Men i kroppen min dog, kiitos hyvää slutade. Vad har jag kvar? Min (och många sndras) guilty pleasure Nio till fem. Och Hej blekk. Skulle gärna hitta någon mer litterär blogg, harkel. Läser givetvis alla kompisar men det räknas inte trots att de är bäst.

Vad är den höstigaste maträtten?

Soppa på ångest, rödvin och det som finns kvar i duschavloppet efter att du tvättat ditt hår kryddat med en nypa muskotnöt.

Var hänger du helst under helgen?

Inte på Berghain i alla fall.

Har du någon inplanerad resa för den närmaste framtiden?

London. Finland över julen.

Hur förbereder du dig för vintern?

Maca, lucuma, chia, spirulina, johannesört, b-vitamin, loppfröskal, alla tänkbara grönsaker, frön, frukter. Do never ever kopsa, hjälper inte. Attityden är allt som räknas *teinihjärta*.

 

Urk

Glömde bort en liten sak, entschuldigungentschuldigung. Klämde tummen mellan dörren och skrek satan men ingen hörde. Blodsockerdroppade. Dear stress, kan du försöka presentera dig i nån lite coolare form ibland? Adrenalinkickar, jobbnarkomani? Sexiga ögonpåsar?

Puppvarning. Med danish bun.

*Självporträtt i månsken*

Rynkor

Jag är hundra år men blir ändå papprad när jag ska köpa cigarretter. Ser du inte den här rynkan här? säger jag och pekar på den existentiella ögonpåsen mitt på kinden med mitt gula finger. Kiosktanten har sett värre, men det förblir en hemlighet för hennes små rävögon med ögonbråck säger: gå.

Utan att tveka lyder jag och medan jag går glider mina tankar in på tiden då jag inte förstod att sociala medier är till för enbart solskenshistorier och jag tappar andan.

Hade planerat att köpa något som får min äckelsöta pannlugg att växa snabbare och försvinna, något som får mig att bli en dansk arkitekt som klär sig i enbart svart och har en danish bun som signalerar avkopplad kontroll. I stället börjar det snurra i huvudet och i metron på vägen hem känner jag hur det luktar bäver i munnen och jag hasar upp min smarttelefon ur fickan  och stirrar koncentrerat på skärmen med japanese marble pattern som inte syns eftersom skärmen är avsläckt.

Rynkor är värre än finnar, de går inte att klämma. En sann kliché. Kunde bli ett ordspråk.

Treptower Park

Hos de flesta jag umgås med (eller så projicerar jag bara sjukt mycket) tycks finnas en längtan efter det där sunda aka. prutthurtiga livet; natur, te, dinkelbröd, motion och så vidare. Kanske handlar det om kontroll. Eller att växa upp. (Hu). Hur som helst är söndagsutflykter perfekta för att vältra sig i denna nyfunna längtan.

(Att minnas hur stämningsfull en vardagsmorgon kunde kännas när man var barn, och inse att även om man hade en liknande känsla nu skulle den *brööl* inte kännas i stunden, utan bara finnas som ett minne efteråt. Usch, det är hemskt.) 

Utflykt: Treptower Park, genom puttenuttigt filter än en gång eftersom jag är så kär i min nya smarttelefon. Ovan kan ni se Ville, Rasmus och Evilda sitta försjunkna i funderingar om världshistorien och universum.

Sovjetmonumentet fick mig att känna mig smått alienerad.

En lång promenad längs kanalkanten botar vlken som helst orolig söndagssjäl. En båt hette Horst-Günther. Svanarna(?) flaxade iväg i imponerande formationer, luften stod stilla.

Vi kände oss som seriösa hurtbullar, men ändå hostade någon förbipasserande *hipster*. Det kändes orättvist. Vi hade åtminstone inga longboards med oss. Vandringsskor nästa.

Den smått psykedeliska Spreepark var öppen för allmänheten pga en katastrofalt dålig utställning som hade uppskattningsvis noll besökare. I stället ville alla se den förfallna nöjesparken som för det mesta är stängd och övervakad.

Vi kunde höra de döda barnens gråt eka i förfallna skjul och tomma godisautomater. 

Den obligatoriska mammutposen ovan. Den obligatoriska Bratwursten nedan. Slut på historia.

Bland palats, ninjaänder och rumpor i sten

Söndagar behöver inte innebära livskris, alienation och dystra tekoppar i unkna soffhörn. Man kan också göra en ... söndagsutflykt! Sanssouci, typ den sorglösa parken, var en passligt verklighetsfrämmande plats att promenera omkring på i några timmar tyckte vi.

Efter en lång, lummig tunnel stötte vi på en massa fula bebisar i sten. De visade rumpan för det mesta, hade aggressiva strypgrepp på varandra. 

Sedan kände vi oss så utmattade att vi måste hänga på träd. I Sanssouci fanns en massa olika träd: liggande, stående, stora och små, ståtliga och fula. Maffiga lönnar, vanskapta tallar ... utbudet var oändligt. Bara att välja och vraka. 

Mia, Emma och Elmer ovan. Ekorren nedan är en ekorre.

I en liten damm, som ur Alice i underlandet som det mesta här, simmade några ninjaänder som trots ypperlig instamgarmkvalitet inte syns på bild. Här krävs lite fantasi från er sida, kära läsare. 

Sedan fanns ju otaliga små lusthus och slott som snarare såg ut som pråliga fasader än som något någon faktiskt bott i. Som detta kinesiska hus här nedan. Alla statyer bar lustig hatt, och någon lömsk turist hade skrapat på guldbeläggningen i hopp om att bli rik. P.S. Det var inte jag.

Sedan hängde vi lite i en episk dörröppning. Som Nickleback på Europasemester. Typ.

Slottet var snett men ganska fint ändå. Till sist fick vi prålighetsöverdos och måste powerwalka till bilen för att Mia inte skulle försena sig till sin middag. Resten av oss avnjöt megapizza med rödvin i Friedrichshain efteråt. 

Tempelhof

Vi promenerade några kilometer och lät hösten komma. Friskare luft finns inte på denna jord. 

Evil D och Pablito vandrar. Mot evigheten eller rödvinsglaset? Ingen vet.

Ingen hemlängtan

Ähum HS, ni har fel. Så här ser en normal, icke-prismedveten veckoslutsshopping i lähi-Penny ut, bara så att ni vet. 39 euro.

P.s. vinet är inte Gato Negro, och den där klumpen i mitten är en hel kyckling.