Bristfällig lägesrapport

Sorry att du varit lite bortglömd, bloggen, men jag har varit upptagen med att hoppa fallskärm med batikfärgad tandemcykel, hjula genom staden och bada i champagne med solrosor. Typ.

Jag har fantastiska nyheter om en strålande framtid! Som jag dessvärre inte vill berätta om förrän jag skrivit på vissa papper. 

Tills dess kan jag berätta att jag skrivit om Christer Kihlman i dag. Med cokis. I Lovisa.

Get me away from here, I'm dying

Jag har äntligen fiskat upp Belle and Sebastian ur den där asiga angstbrunnen där de så länge bodde tillsammans med mesiga tyska män och obebodda luftslott. 

Våren & pepinillos

Livet blir bättre dag för dag! Jag skyller på B6-vitaminen. Och solen. Pepinillo-epidemin. Och att mina bönor snart börjar gro i glasburken.  Håller på att bli en major fjant.

Headern är gjord av den excentriska konstnären Matti Kemppainen. Han är bäst i världen.

Mina favoritappar

Eftersom jag strävar efter att vara en tjej av min generation känner jag mig manad att uppge vilka appar för ipaden som är mina favoriter just nu. Listan ändras konstant, just nu har den fokus på inre frid och andra myter.

1. Simply Being

Länge trodde jag att meditation är något för bara högtstående individer som förstått något jag inte förstått. Sedan testade jag denna, och det handlar faktiskt bara om att vända fokus inåt och inte ta fasta på tankarna. Nästan lika bra sömnhjälp som Harry Potter. Döda mig inte, fellow yogis, någonstans måste man börja!

2. Sleep Cycle Alarm

Eftersom Khaleesi från Game of Thrones rekommenderade denna måste jag ju prova. Och den funkar! Tror jag. Den registrerar hur man rör sig under natten och väcker en när man är i en ytlig sömnfas. Bra placeboeffekt åtminstone, speciellt om man är en person som vill bli en begraven puppa med existentiell kris varje morgon.

3. MyFood

I mitt andra liv äger jag en hälsokostaffär som säljer kraftgivande rötter från Anderna och små kufiska bär som har hundra gånger mer c-vitamin än en apelsin. Älskar tanken att må bättre av mat. Med den här appen är det lätt att hålla reda på vad saker och ting innehåller. Rödvin finns tyvärr inte med på listan.

4. Procreate

Kul app för att rita på paddan (Usch, jobbigt ord). Nästan som Photoshop i miniatyr, går att skapa layers och importera bilder och sånt, men så många andra verktyg finns inte. Bäst ändå, speciellt för den som inte orkar scanna och hålla på. Läs: för den som inte är proffs. Penna måste inskaffas separat.

EDIT! Tydligen använder proffs den också. "The best there is" säger ett proffs.

Netflix, Spotify, Candy Crush och andra självklarheter är fräckt exkluderade från denna lista.

 

Kemppi Day

I dag var jag på arbetsintervju. Pojkvännen sms:ade som vanligt några visdomens ord:

I have checked the star chart, Jamie Oliver's blog, the weather report and read all the Harry Potter books backwards. All the signs point to that it will be a Kempi day. Good luck baby!

Vårkänslor

Intet ont anande promenerade jag i Sibeliusparken då jag plötsligt fann mig omringad av en sjö. Ingen torr mark vart än jag tittade, bara våtmark (som i äventyrsfilmer som utspelar sig i djungeln). Att återvända var inte ett alternativ, den lilla sandstigen jag hade kommit längs hade blivit uppäten av en flodvåg. I knipan som jag var bestämde jag mig för att ta ett språng (tänk: gasell) där jag tyckte det såg minst vått ut.

Resultat: jag är fortfarande inte jesus.

Men något positivt mitt i misären! Det växer så det knakar i mitt DIY-växthus. Undrar vilken art detta livsglada exemplar är, ser mest ut som en korsning mellan köttätande växt och anka.

EDIT:

I Kafkas fotspår

Försöker aktivera  mina tyskakunskaper. I bokhyllan fanns bara Goethes samlade verk från typ 1800-talet (tack Otso), Harry Potter och Kafka på tyska. Valde givetvis Kafka, min gamle vän. Och ja, så fanns ju Hesse vars existens jag totalt glömt bort efter mina år som intellektuell och kunskapstörstande ungdom.

I gymnasieåldern vallfärdade jag till Prag för att gå i Franz Kafkas fotspår. Jag besökte till exempel Franz Kafka Café. Där slog upp ett ex av Förvandlignen och försökte se djup ut medan jag smuttade på min cappuccino med Franz Kafka -socker i. Det var tider.

Zen, eller kanske något helt annat.

Jag vet inte om det är våren, maca-pulvret eller pusselbitarna. Om bitarna inte fallit på plats, har de åtminstone tagit någon sorts form. Jag känner mig som ny. Inte orolig, inte ledsen, bara okej.

Regnet har aldrig varit lika välkommet som i dag. Julens fimpar uppenbarar sig i snödrivan, en för en, nya varje timme. Jag plockar upp dem och slänger dem.

Fransk manikyr som inte håller för närmare granskning och att orka med den där jävla eltandborsten, det goda livet.

Zen, kanske. Handlar också om att stärka vissa muskler och låta andra vila. Typ fatta beslut och fucking stick to it, motstå impulsen att springa iväg och gömma sig i något bekant hörn.

Spirulina och maca smakar fruktansvärt illa till och med i bananyoghurt. Garanti för att det fungerar?

I wish.

Veg project

Här ska zuccini, äggplanta, pumpa och frilandsgurka ploppa upp inom en snar framtid, för att sedan flytta till Lovisa (om inte sniglarna hittar hit först.) Känns lite ironiskt med tanke på att det domedagssnöar där ute.

Påskharekullarna

Nu har jag nått påskharekullarna i Candy Crush. Undrar om det är dags att ge upp.

Ägget

Going wild @ Kaninfrökens stora chokladägg. Innehåller bara cirka tusen kalorier, men vi räknar väl inte. Det är vi väl värda.

Växtvärk

Tror jag håller på att bli vuxen. Nu för tiden klär jag på mig dubbla minikjolar, om den ena flyger upp kan den andra rädda min värdighet. Tyvärr brukar den undre, tightare H&M-varianten också hasa sig uppåt utan att jag märker det, så resultatet blir fail-fail. 

Igår försökte jag meditera med min ipad-app i sängen. När jag skulle fokusera på mina fotsulor och låta all negativ energi strömma ut genom dem  började plötsligt episoder ur Candy Crush  spelas upp i mitt huvud som en old school skräckfilm. Andningen anpassade sig därefter. 

Alla strumpbyxor har stora hål vid stortån.

Not quite there yet.

Dagens feelgood

Som jag kanske har nämnt är jag övertygad om att alla äldre damer i Tölö hatar mig. De brukar grymta, hosta eller titta föraktfullt när jag går förbi dem på gatan, trots att jag öppnar dörrar, ler och beter mig allmänt smörigt på min egen skala.

Men inte i dag! En äldre kvinna skulle köpa ett paket filmjölk i Valintatalo och jag lät henne gå före mig i kön. När jag stod och plockade in maten i min smutsiga Ratata-påse mötte hon min blick, log vänligt och önskade mig en glad påsk. 

Jag log hela vägen hem. 

 

Suget

Hur mycket jag än försöker (sätter säkert 70% av min energi på att tillreda mat) blir det aldrig lika tillfredställande som på bilden nedan, nudelsoppan och ägget. Vill leva i tecknad film. 

Häromdagen kände jag ett behov av att fritera någonting. Man är inte en människa förrän man kokat någonting i olja, tänkte jag. Det blev hönslår, men såg absolut inte ut som på bilden nedan, däremot rann mjölet ut i oljan på två sekunder och de stackars små hönorna blev svarta på utsidan, blodiga på insidan. Och sög upp hälften av oljan. (Ljudeffekt: slurp) I tecknad film luktar huset inte rypsolja i tre dagar efteråt.

Vad är de där beige blobbarna på fatet till höger? Vill ha en sådan. Men högst antagligen existerar de bara i tecknad film.

I väntan på skumppa

Osäkerheten tycks prägla hela mig och mitt hår har slutat växa. De hårstråna som finns kvar på huvudet kapar av sig själva i desperat självmordsprotest. Det lönar sig inte att leva på det här huvudet. Detta huvud är ensamt hemma och fullt av röster:

Ta dig fram, ta för dig! Våga misslyckas för att lyckas-skiten och framtiden värker inom mig. För jag kan inte. Jag vill bara vara, skriva eller måla något plank, men det räcker inte.

Du måste vara smart men inte snorkig, driven men inte hysterisk, duktig men inte för ett ändamål, pratsam men inte pratig, social men inte snäll. Och glöm för guds skull inte att vara en människa!

Denna ensamma kväll lyssnar jag på Beck, surfar omkring utan ändamål och stirrar på min ljusröda orkidé som håller på att dra din sista suck. Det är smärtsamt att inse att om jag inte fixar det så gör ingen.

Ärligt talat är lag litet besviken på att jag inte får vara en hippie och leva i ett litet, grönt tält på en icke-blåsig äng i Sydspanien. Gärna med havsutsikt. Grilla halpis-chorizo och paprika över lägerälden, sjunga snapsvisor i stället för klagovisor, av nostalgiska skäl. Strunta i politik och sociala medier. Det skulle vara nice.