Kaos

Höll just på att bifoga förra inläggets bild av en peanut butter jelly sandwich i ett viktigt mejl. Måste. Börja. Namnge. Bilder. "lol" eller "photo1" duger inte.

Börja med det lilla, as they say. Först filerna, sedan lådorna, kläderna, tiden, livet. Inte i viktighetsordning.

Datorn är själens spegel. 

 

Hej bloggen!

Jag borde kanske skriva "kära bloggen" eller "bästa blogg", men på sista tiden har du varit som en halvbekant vars blick jag försöker undvika på gatan. Alla förhållanden har väl sina svackor, men eftersom du är en produkt av mig börjar jag misstänka att det är jag som är svackan.xo

Oh shit. Tänker jag för mycket nu igen? Det kan ju inte stämma. Igår började jag absolut inte en detox-kur för att jag hade tråkigt och inte ville ta itu med saker. Och detox-kuren varade verkligen inte i bara en halv dag, om någon nu råkade undra. Och självklart blev jag som pånyttfödd.

På önskelistan: våren. Vilja. Lite jävla klapp-på-axeln av mig själv.

Bubblare:

Peanut-Butter-Jelly-Sandwich

Presenten

viivi2

viivi3

Viivi ritade av mig. Detta är den finaste presenten jag någonsin fått. Är helt till mig fortfarande. (Första porträttet av mig! I väntan på Nylles vägg.)

Jamies straff

Har sett för mycket på Jamie Oliver och Top Chef och skulle precis laga en kvarktårta helt utan orsak bara för att jag vill äta den. (Plus ge sken av att vara en god kvinna utan själviska planer som bara vill överraska sin man med ett smarrigt bakverk.) Men nu gurglar magen i norovirusanda och stämningen är inte god. Finns det ett orsakssamband? Livet straffar mig? Jamie Olivers sneaky plan? 

Älvor! Enhörningar!

Vad jag håller på med:

Vi tar en estnisk ung kvinnosångerska. Rufsar till hennes hår, målar ögonlocken svarta och målar små figurer i ögonvrårna för att garantera att hon blir originell. Vi klär henne i en böljande klänning, spelar in en skiva eterisk med knäpp (eteeristä ja vingahtelevan erikoista) popmusik. Produkten är klar, ut i världen bara!

Så inleds en intervju med Iiris Vesik i Rumba 3/2012. Rubriken lyder ”Omaperäinen kukkaistyttö”, typ en egensinnig blomsterflicka.

Det älvlika uttrycket förstärks av en hög, flickaktig röst och fnitter. Som om hon vore från en annan planet, fortsätter skribenten, från en planet med enhörningar.

ENHÖRNINGAR? WTF osv.

Just precis såhär. Kvinnliga musiker - älvor. Enhörningar. Symboler för det ena och det andra, en svunnen tid, ett undervattenslandskap. Hobbitar, vafan, allt annat än musiker. Och alltid i skuggan av någon sorts mastermind. Den riktiga musikern, geniet bakom produkten, han som fixar allt. Bilbo?

Men ojdå! Iiris gör allt själv! En tredjedel av artikeln går åt till att bevisa att Iiris agerar. Varför måste det bevisas? Det är jouranlistens val att utgå från att Iiris är en produkt.

Trots att Iiris är väldigt älvlik, fortsätter skribenten, är hon också bestämd och rak. Det måste man vara om man vill ha ett skivkontrakt som 20-åring.

Hur är det med studierna? Ett framtida familjeliv utesluter väl inte en karriär inom musiken? 

Åh, Rumba! Jag är så glad att du är där, som inspiration till min kommande kandidatuppsats. (P.S. Om hur kvinnliga artister porträtteras i musiktidningar).

Citaten är fritt översatta.

Idyllen sprack

Mitt nya apelsinträd har möglat. Detta måste vara ett tecken på någonting.

Jag vågar inte börja analysera närmare. 

photo (2)

Rynkor/visdom

Så man blir lite äldre igen. Jag firar med en drink som består av spirulina och maca-pulver (aka krigarens kraftkälla). Denna gudomliga dryck ska göra mig till en vacker och smart wellness-guru som lever för alltid och drar jätteroliga skämt när folk minst anar det.  Lite måste man väl unna sig.

 photo (1)

EDIT: Mitt liv är inte det där övergångsskedet från finnar till ryknkor. Jag är inte en spirulina-dryck, jag är en satans gräddkaka.

Veckoslutet var aningen festligare. Vi firade min och min broders framsteg på visdomens väg. Jag älskar min familj och fick ett miniapelsinträd. Ibland är livet så vackert att det är okej att börja gråta av att läsa texten på en Lush-påse.

2013-03-02 20.01.11

2013-03-02 20.01.51

2013-03-02 19.26.34

Mamma wild blogg

Har aktiverat google analytics efter en liten paus. Analysen visar att följande googlingar har lett till min blogg:

– Klappat och klart uttryck

– Mamma wild blogg

– Mys hem trädgård

"Roligt"

Hemkommen från Pampas. Nu ska vi fira Kalevaladagen. Det känns fint att veta att det finns en sådan dag. Allt är förlåtet/tillåtet.

Min pojkvän är "rolig" per sms som vanligt:

So you are coming home now. I hope the 10 prostitutes, the 2 dwarfs and and the unicorn have time to leave before you arrive. What a week!

Hur man vet att man verkligen måste skärpa sig, satan

photo-1

Man tar sånahär bilder. Pluspoäng för ytterkläderna, läppstiftet och den anemiska minen. Vessan höjer stämningen ytterligare. Förtvivlad röst sjunger i radion:

"Missä on, missä on mun Strömsö?"

Jag har kvantitativa metoder för att räkna minikjolar och ex-pojkvänner. Det räcker inte till tvåtusen ord gånger tre.

#forskningsmetodikväckerdinkreativitet

Megamys med mamma i Vasa

kuntsi

På Kuntsi såg vi mystiska läderdjur som stirrade med glasartad blick.

Utställningen var Högljudd tystnad av Kaisu Koivisto.

bild(3)

bild

Mamma visade mig runt i sin nygamla hemstad. Sedan såg vi på Painajainen perheessä och gick på Lady Line.

Där fanns en infraröd bastu som till vår stora besvikelse var avstängd. Någon satt ändå i den, placebo inget att underskatta.

bild(1)

Spökbyggnaden vid stranden är ruispalornas barndomshem. Nu möglar det.

photo

Mera mys med mango och mörk choklad i Radio Vegas brus.

photo(1)

Och loppishysteri. Dör av alltings billighet.

 

Smocka

Alla måste gå och kolla in smocka.fi. Sajten är gjord av journalistikstuderande på Soc & Kom. Processen är en orgie utan like.

Mvh.

 f.d. Boss

 

Kategoriseringsdilemmat

Märkte just att min enda kategori för blogginlägg heter gnäll. Måste absolut jobba på saken. Nästa kateogri måste vara personlig utveckling. Och kanske en som heter estetiska skräphögar i mitt hem.

I väntan på samhällskritik, djupanalys och konst.

Personlig utveckling

Det är lärorikt att vara chef, om än "bara" på skolan. Jag lär mig massor om mig själv och det outforskade gränslandet mellan snäll och arg. Och om Twitter, förstås. #gonnaendeverypostlikethisbecausethatswhatmodernpeopledo