Floods and Other Disasters pt. 2 & 3

Min nya favoritstad Wien välkomnade oss med friserade buskar, palats och idel solsken. Staden och samhället verkade närma sig perfektion, för allt fanns fungerade system och människorna var vänliga och civiliserade och bar ofta hatt.

Brottslighet, förkylningar, nagelsvamp och krabbis är okända företeelser. Dagens tidning kan du ta ur en plastficka på gatan och betala i en liten sparbössa intill utan att någon kollar detta.

Förutom tinnar och torn fanns också en synnelrigen levande modern stadskultur: små barer, butiker, pop up-whatever och framför allt människor i sällsam samvaro. Speciellt Museumsquartier är helt fantastiskt, ett stort område med museer, barer och konstant underhållning i form av dj:ar eller keikkor. Mitt i stan, öppet för allmänheten.

Lokalborna tar med sina egna flaskor och chillar på innergården utan att någonsin besöka de omringande museerna eller uteserveringarna, har ja hört.

Barnen sprang omkring och lekte i kreativa tältinstallationer. Inte en enda spurgu hade det någonsin setts skymten av. Helsingfors, låt dig inspireras.

Fem personer gick i tur och ordning och frågade den rullskrinnande kvinnan som låg orörlig på marken om hon var okej. Det var hon, hon väntade bara på sin kompis.

Vi besökte moderna museet Mumok och hittade ett porträtt av oss själva, se bilden nedan. Minns inte vad konstnären hette, så många som vill måla av mig hela tiden.

Åt korv och var glada. Enformigt med bilder på bara mig. Har en så fin bild på Pablo och kokosboll, men är förbjuden att publicera den. Obegripligt.

I bokhyllan i vår lägenhet stod Freuds samlade verk och en prålig nattlampa som inte gick att tända eftersom rummet saknade eluttag.

Som blivande berliner passade jag på att skaffa lite tyskspråkiga böcker. Tolle är inte heeelt på allvar, främst allmänbildning. Ähum. Jag bara övar mig lite på att sluta sabotera mitt liv med dåliga tankar, okej? Mittersta boken är en helt grym serieroman som jag sträckläste, mer om den nån annan gång.

Vi trivdes så bra i Wien att vi stannade i fem dagar. Sedan tog vi tåget till   Budapest där vi givetvis möttes av hällregn. Det borde jag väl ha förstått,  fick redan på sushirestaurangen i Wien veta att jag gör klokt i att sänka ambitionsnivån litet.

Vattennivån såg ut att vara ännu högre än i Prag. Varje gång vi försökte gå ut började det mullra hotfullt i himlen och ösa ner en sekund senare. Så. Innerligt. Tröttsamt.

Vi bodde i ett palats för 27 euro natten. Stället ägdes högst antagligen av Amelies regissör eller någon annan mysig typ med smak för konstnärliga krusiduller.

Utsikten från balkongen var sådär. Floden kändes lite tröttsam.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Åååh nej gud vilken glädje att öppna din blogg, jag vill också ha kalasmjölk och den där tavlan återställer min tro på konsten <3 (ojdå, nu lät jag lite som en person jag inte skulle tycka om att träffa)
Ude10.07.13 kl. 10:30