Hälsningar från soptippen

När duschkranen spricker och helt okontrollerat börjar spruta skållhett vatten hit och dit har en givetvis olivolja i håret och självklart är det en synnerligen stängd och fridfull söndagskväll.

Som vi vet är Tyskland inte en hjälpsam plats under omständigheter som dessa.

Duschskåpet står (vilket jag kanske nämnt en eller tusen gånger för det är så siisti) i köket, och är så gammalt att reservdelar inte går att hitta ens på soptippen. Har grävt som en dåre, tro mig. Jag är soptippen.

Här på soptippen finns bara strumpbyxdamm, öronflott och en livräddrädd liten äventyrskänsla insvept i ett moln av billig parfym. Råttorna är definitivt en myt. Kackerlackorna likaså. Hoppas jag.

Om ni hade sett julens uteblivna blogginlägg, se ovan, hade ni kunnat varna mig. Själv tog jag de dåliga korten för en mer abstrakt varning, kanske till och med något som kunde bli positivt till sist.

Jag var naiv och nu står jag ensam. Med min Puuhapete-pojkvän, som tur.