Tankar härifrån

Hitta sin plats, men: det självuppfunna ekorrhjulet. Kanske ändå springa längs kanalen, aldrig i solnedgången. Fotbottenkramp framkallad av färggrann trendsko. Cure for all kinds of negativt tankestillestånd och rodnad. En annan sak: nu kan jag också uppträda, vill aldrig göra det mer. (Söndagstanke.) Stress, ångest, minivin, tårar ur hjärnkonserven. Så att säga kipsissä, längtan efter Kylli Kukk och änglarna, men här finns bara obekanta lokaler, konstiga språk. Också lycka och paus. Självdisciplinens problematik und lass es sein. Ibland. Samtidigt -- förändringen, det som komma ska, längtan efter det förflutna och rädslan inför framtiden. Never fucking enough. Thanx, sommaren. Bättre nu, ränder på axlarna, lite sorglöshet, vänner. Och klichéapparat javisst, men om jag bara kunde leva det här på samma sätt som jag vet att jag kommer minnas det efteråt. Asketisk lunchbox och dåliga tv-serier vs. ljuva sommarnätter, skumppa, lätthet. Litet plus: jag är inte den som alltid har fel, en insikt. Kanske den viktigaste. Två månader går snabbt. Jag vill inte att det ska ta slut men är rastlös inför nästa fas och mitt elfte liv.