Kuckustenen

På sista tiden har jag insett att en måste kunna marknadsföra sig själv i denna värld. It’s not what it is, it’s how it looks. Sad but true.

Därför har jag producerat en unik bildserie, med ensamrätt för er, kära bloggläsare. Den heter Poeten vid Kuckustenen.

Selfie på Kuckustenen. (Bild censurerad :)))) Ordet #selfie stör mig jävligt mycket, men ändå använder jag det. Samma sak som att tagga #foto eller #sepåmig eller #nutid. Alla ser ju ändå att en tagit bilden själv, måste det poängterat med trendord som redan klassas som helt vanligt och gångbart? P.S. Hasthaggar på FB är för övrigt också otroligt enerverande. Slut på gnäll.

Skönt att hänga på en sten. Här kan ni se hur poeten njuter av den friska luften en blt från Kuckustenen, på en annan sten som saknar namn. Hon tänker absolut inte på andra människor, utan weltschmerz upptar hela hennes hjärna. Plus de icke-existerande blåbären och kantarellerna. Snyft.

Och tillbaka till Kuckustenen. Utsiktstornet är gjort av en serious konstnär, eller hur? Detaljer med ekorrar, svampar och fåglar. Två minuter efter att vi lämnade Kuckustenen började det regna och blixtra, vilken tur att vi inte befann oss på Lovisas högsta punkt(?) längre.

Sedan följde en till liten meditattionsstund. Denna sten har heller inget namn, men däremot en bänk. Här satt kungligheterna och de som besökte gravgården bakom och ville ta en chill break.

Kommentarer (1)
Kuckustenen! Där har jag inte varit på länge. Min mormor bodde i närheten då hon levde, så som barn klättrade vi ofta upp dit. Kanske ett besök i år ännu?
Basse18.08.14 kl. 11:41