Home alone

Ensam i Lovisa, en hel vecka. Har inte varit ensam så länge sedan... någonsin. Har börjat se stirrande ögon och gapande munnar på alla hus. Jag glor tillbaka, visat tänderna åt husen. Om de är snälla frågar jag hur de mår och så röker vi en cigg tillsammans. Har också börjat hälsa på främlingar, det måste vara ett första tecken på galenskap? En är väl finländare.

Plötsligt förstår jag varför folk skaffar 35 husdjur. Och skär öronen (eller någon annan kroppsdel, not an artist obs) av sig.

Detta stora hus och jag, helt för oss själva. Det knarrar, stönar, visslar. Har krafsat det lite på de rätta ställena och nu har det gett med sig. Björkklabbarna brinner i spisen. Jag har diskat. Duschvattnet är varmt.

Jag träffade en väldigt suspekt insekt på gården, den var kolsvart, stor som en körsbärstomat och rörde sig långsamt, som i trans. När jag skulle gå och lägga mig hittade jag samma insekt i min säng. Jag skrek och gick och lade mig ett annat rum. Började om med Breaking Bad och sov knappt den natten.

Gården svämmar över av löv och ruttna äpplen. Vad är en jävla kratta. Har sett en på instagram och har några svaga barndomsminnen som något liknande figurerar i.

En är väl en bortskämd storstadssnorunge och helt chockskadad av att falla utanför den passiva samvarons, centralvärmens, bekvämlighetens krets. Samtidigt är det spännande att vara ensam, det ger rum att andas. Att inte kunna förlita sig på någon annan än sig själv. 

Men om detta fortsätter skaffar jag tusen gräshoppor och sjunger gonattvisor åt dem.

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:
Underbar text tho! [Klämkäck klyscha om silver linings här, kanske.] Tror att du ÄR nog visst en konstnär, men helst ingen van Gogh reinkarnerad hoppas jag.
linnea p.09.10.14 kl. 18:30
Haha, sant. Tack!
09.10.14 18:35
Instämmer med Linnea. Helt underbar text.
Basse10.10.14 kl. 16:45
Oj tack, kiva att höra.
14.10.14 18:14
Instämmer också. Ju mer du skriver desto gladare är vi.
Monica11.10.14 kl. 18:26
Tack, du är ljuvlig!
14.10.14 18:14