Sentimentala anteckningar från fyra år som gått

Någonting i mitt huvud kläcktes som ett ägg och ut strömmade rörelse och färg. Det bara liksom knäppte till och därefter var ingenting som förr.

Fyra år. Så länge kan en brittisk papegoja vara borta för att sedan återvända med flytande spanskakunskaper. Fyra år, barn i den åldern är jävligt störande. Fyra år, så länge kan du sitta inne för rå våldtäkt, så lång är också riksdagens mandatperiod. Fyra år. Så länge varade den här fasen av mitt liv.

Det slutade i vänskapens tecken. Nästan skrattretande hur vi kunde vara så överens, så lättade. Och ändå infann sig en distans i den sekunden en av oss yttrade orden. Orden spelar ingen roll, ni kan säkert tänka er, det där vanliga en säger efter fyra år då inga yttre band existerar. Men vill ni i stället veta hur vi träffades, inte? Berättar ändå, annars blir det ingen story.

Vi träffades på hostellet Goodbye Lenin i Krakow och dejtade (detaljer saknas) i några kvällar. På vägen hem med färjan från Polen låg jag under någon bänk invirad i sandiga handdukar och sovsäck och pirrade sönder och tänkte: han är det vackraste jag sett. Några veckor senare tvångsgästade jag Madrid. Där sjönk jag in i den spanska soffan och har aldrig varit så lycklig, ursäkta förälskad, i hela mitt liv. Madrid var som en dimma gjord på rödvinsregnbågar och tapasorgier och håll-min-hand-eller-håll-inte-min-hand-så-dör-jag-känslor.

Sex månader senare flyttade vi ihop i Tölö och kunde knappt stirra varandra i ögonen på grund av den gigantiska snödrivan som skymde sikten. Men extasen var ett faktum också senare då slasket kom.

Men ett, två år senare: vardagen. Ni vet. Netflix, goda middagar som tar timmar att tillreda: moussaka var en favorit! Sushi likaså. Energin som gick åt till detta, jag kallade den en passion, en hobby. Stenhård fokus på mat, inredning, skapa ett hem, ett liv: först för att visa att jag är en duktig kvinna, senare för att fylla någon sorts tomhet i mig själv. Jag var konstant lite missnöjd och tänkte att när jag köper det fröet, när jag bara springer lite bättre, flyttar på soffan, köper ny minikjol, när jag bara blir lite mindful och kämpar lite mer blir jag lycklig. Hände inte.

Det hände: Att konstant ha varandra, passiveras, kanske liksom glömma bort sig själv och vad en egentligen vill.

Den spanska ingenjören och jag, ni kan tänka er. Jag är en jävla råddare, låt mig vara det, det blir bättre så, aldrig bättre än så – tro mig. En råddare blir aldrig något annat än en råddare hur hen än försöker. Och aldrig lycklig som något annat heller. Nu finns det plats för mig.

Var 23 när vi träffades, åt enbart påspasta, letade efter kärlek och äventyr, brände ner balkonger, kände stor passion för livet och trodde att alla hatade mig. Nu letar jag efter jobb och sinnesfrid. För tillfället äter jag enbart smörgåsar, har inte intresse av att koka ens ett satans ägg. Inte för att det spelar någon roll, men beskriver kanske situationen. Springer aldrig längs Tölöviken, inte ens i solnedgången. Promenerar däremot i timmar och lyssnar på musik för första gången på länge. Tänker relativt lite på vad andra kan tänkas tycka, lyckan finns inte där.

Bryr mig blanka fan i vad som är sunt och bra och rätt och vett och etikett och hett, så länge jag lever det liv jag vill leva. Jag vill leva. Tack och hej.

Kommentarer (6)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:
Åh. Puss. Och fint i all sin sorglighet.
catariina19.10.14 kl. 22:58
Hjärta! hoppas vi ses snart.
19.10.14 23:18
Hemskt fint. Och fint hemskt. Men mest det första. Härligt med kärleken oavsett sorgen.
linnea p.20.10.14 kl. 23:12
Oj nu skriver jag fel och raderar kommentarer av misstag så säger bara TACK.
25.10.14 18:06
Jag är bara så jäkla imponerad av hur bra du skriver.
Basse22.10.14 kl. 09:44
Du är så jävla peppande, tack för det.
25.10.14 18:06
Elsa!! Hörde av Malin igår. Du är så bra och jag är så glad att du finns.
Ude23.10.14 kl. 14:42
Jag är glad att du finns och vill till Paris asap.
25.10.14 18:07
Inte för att någon läser kommentarer efteråt, men skickar en kram till Monica vars inlägg jag raderade pga råddhuvud.
Elsa26.10.14 kl. 00:21
Läser! Kram igen.
Monica27.10.14 kl. 20:54