Smörgås & intuition

Jag andas ytligt, hackigt, fel. Jag klär mig – fryser fryser – fel. Äter triangelsmörgås, definitivt fel. Säger fel och hälsar fel och minns fel. Planerar inte alltså MEGAFEL. Fel nummer, fel adress, fel min, fel klyscha.

Men det känns så rätt! Hur kan någonting möjligtvis vara fel på riktigt och inte bara fejkfel, skenfel, så-säger-de-andra-och-de-andra-har-rätt-fel, om maggropen brölar av lycka? Det dansar i huvudet, susar i öronen. Naglarna växer.

I detta konstiga livsskede ger jag intuitionen all bestämmanderätt. Sorgen är sekundär, är inte ens säker på om den finns eller om den är en historisk kvarleva ur någon nittiotalsdränga. Det hör ju liksom till att en ska vara helt förstörd när ett förhållande tar slut, men jag är bara förvirrad och snyftar lite för syns skull. Överst, störst och helt överväldigande är förväntan inför det nya och den plötsliga styrkan i jaget. 

Nu är jag för första gången på tio år övertygad om följande: det fixar sig. Den här hösten är självtillitens, förlåtelsens, känslans. Smörgåsarnas, den icke-existerande självkontrollens, acceptansens. 

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:
Finns en svensk barnbok från 1970 som heter Buffalo Bengt, där platthattsindianerna går omkring och gör allting fel, fel och fel. Inledningen av din text påminde mig om den.
Basse25.10.14 kl. 21:03
Måste läsa den.
25.10.14 21:30