2014 – en selektiv tillbakablick aka den traditionella årskrönikan med en touch av det blir bättre mot slutet

Januarilögnen. Berlin är kallare än Finland för två dagar sedan och jag underhåller mig med att känna konsistensen av chiapudding mot min gom och drömma om våren.

Februariskiten. Samma, förutom att jag nu känner också amaranth i munnen och jag gillar det inte. Tapetklister påminner om tapetklister med smak av ruttna trattkantareller. Har tyvärr inga tarotkort men antar att allting har en mening(???).

Marsperformansen. Besöker Leipziger Buchmesse och håller tal om Mumin i diverse tyska städer. Har en ångande jävla automatfrappe i min hand klockan fem på morgonen på väg till en främmande ort och är väldigt ensam och självutmanande men med rädsla som främsta känsla just då och livet kan vara sådant ibland och jag måste ta lugnande örtmedicin och det är nästan okej och jag lär mig saker om hur en är officiell och visar upp ett någorlunda leende ansikte. Anstränger mig verkligen och det går relativt bra = stolt.

Aprilkanalen. Det är varmt om en riktigt försöker känna efter och jag dricker Augustiner vid kanalkanten med pojkvännen. Förkylningsspiralen får sin början och det framtida livet börjar skymta som en ansiktslös mangavarelse i ögonvrån men får än så länge passera obemärkt/ignorerad.

Majskämtet. Arbetsbördan hopar sig och jag träffar mina vänner eller kokar bönor medan råttorna förökar sig i buskarna. Grälar ganska mycket med pojkvännen och han verkar inte förstå att jag är en så insanely kreativ personlighet att jag måste få slänga sockor på golvet och diska lite dåligt. Funderar på att skaffa hund eller en av råttorna. Pupsi.

Junistressen. Satan, snart är tysklandsåret slut. Vad ska jag göra nu? A) Drunkna i quinoakastrullen. B) Bli en social media guru som skriker hårdast och skriver skarpast och har den snyggaste frisyren och alltid vet hur en pinsam tystnad avbryts på bästa sätt (inte för att det behövs för hen låter inte tystnaden uppstå.) C) Fortsätta.

Julijobbet. Vi fortsätter.

Augustiförvirringen. Hejdå Berlin. Saknar så dödsmycket men ändå inte för på något sätt väntar jag men vet det inte ännu. Pojkvännen och jag i Lovisa. Sommarjobbet på tidningen börjar. Glädje trots diffusa framtidsplaner. Han åker till Spanien och tänker stanna, jag har heller inga planer på att åka dit och vänta på mäkkärejobbet som tusen doktorander får före mig. Jag gråter en halv natt och en tredjedels dag. Sedan tystnad. Och så fortsätter det lite lättsamt. Inser ännu inte att livets jävla nachodörrar öppnar sig och ut sprutar glitterskimmer och kramiga armar och nya människor, men det kommer.

Septemberbarnet. Solstråle och regnbåge, parkbänk och kaffe. Tölölivet och ett väldigt främmande och lite skrämmande bejakande av tanken, ensamheten. Tonårskänsla och just det där att livet känns, så skitmycket, dåligt och bra men hela tiden. Jag är ensam och jag är stark, stirrar ut över det löjligt böljande klarblå havet, sockervaddsmolnen, i flera timmar, utan att känna mig det minsta klyschig. Byter ut statistikkursen mot jobb och livet känns som i dikterna jag skrev när jag var fjorton, minus det jobbiga.

Oktoberteinin. Den bara fortsätter, lyckan och förvirringen. Jag är min och jag är jag och jag gör vad jag vill. Lyssnar så högt på musik att alla i bussen hör. Äter triangelsmörgårsar och föds på nytt som en liten glad apa som bara ser möjligheterna och realiteterna, inget svart eller klibbigt.

Novemberkärleken. Flyttar till min egen lägenhet som är ganska suspekt men det går ju inte att tinderdejta hos sina föräldrar och den värsta ekonomiska krisen är över. Fortsätter jobba, det är fint.

Decemberlivet. Tindrandet bär frukt och blir lite så där fjunigt förtjust. Men normaliteten i det övriga. Urk. Jag jobbar men orkar knappt med något annat för det känns som att doppa sitt fejs i en burk full av pureade spindlar när en går ut. Lyssnar på ”If you’re feeling sinister” 3 gånger om dagen. Snart är jobbet slut och vi får se. Härifrån fortsätter vi. Lycka till du också.

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:
Jee!
Basse31.12.14 kl. 08:30
Behöver pistolhot
12.02.15 17:11
Har jag sagt att jag älskar att läsa dina blogginlägg? Jag älskar att läsa dina blogginlägg.
catariina06.01.15 kl. 15:24
sååå kiva att höra.<3 nu vill jag blogga mer.
12.02.15 17:12