Tölö, hjärta

Sitter på fönsterbrädet och låter blicken vila i rummet. Brädgolvet bjuder in, solfigurer på väggen jag målat själv. Där, precis mitt i rummet, ska jag ställa bordet. Där i hörnet ska soffan stå, lite längre bort kunde jag placera ett annat bord.

Jag har städat skitmycket och ska flytta in i morgon, allt glänser av tomhet och nyhetens tjusning och någon sorts framtidshopp. Vet ni den känslan?

Jag kan sitta och stirra på den tomma lägenheten i flera timmar, för det här är det nya liv jag ännu inte hunnit gnugga in mina vanor i.

Inget rådd, inga känslor, inga dammtussar eller andra (harkel) överraskningar under sängen.

Att flytta är bättre detox än en juicekur: nytt ställe, nya tankar, nya mönster.

---

Det känns som om jag drivit omkring i flera år nu.

Allt har varit tillfälligt: ett år i Berlin, några månader i ett arbetsrum, snabbvisit hos föräldrarna. Mitt liv går i princip att packa ner i en (xxxxxxxxl) kappsäck.

Ett tillfälligt liv, en tillfällighet, någonting som kanske egentligen inte existerar. Noll trygghet, noll hem.

Exempel följer. I mitt senaste hem kunde jag inte sova på grund av att jag officciellt inte fick bo där eftersom det var ett arbetsrum, och samvetsgrann som jag är blev det aningen jobbigt. Men pårige: tänk att fundera på när det är okej att släcka lampan, och blir någon misstänksam när jag duschar 06.30?

Öppna dörren, existera, andas blev saker jag gjorde medvetet och med yllesockor på fötterna, med ett ständigt lyssnande öra, vakande öga. Kanske inte så megahälsosamt.

Nu flyttar jag hem. Hem. Till en fin etta i Tölö. Lyckan och symboliken.

 

 

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:
vackra ord ...
jenny15.03.15 kl. 07:56
tackar :)
15.03.15 21:45
Du skriver så fint!
Kugge15.03.15 kl. 11:49
Oj tack!
15.03.15 21:45